Jag var först med att kraftfullt officiellt kalla «seriemördaren» Thomas Quick för en mytoman 1994. Jag gjorde det också i TV4:s morgonsoffa 1998 med Quick på länk från Säter. Jag gjorde det på Sveriges mest ansedda debattsida; DN Debatt, under rubriken «Quick har duperat rättsväsendet», samma år. Och framför allt i boken Mytomanen Thomas Quick utgiven 1998.
Jag har nu fått rätt och krediterades för det av Hannes Råstam som i SVT 2008 fick Quick att erkänna att han ljugit om alla åtta mord han dömts för. Hannes tog kontakt med mig tidigare det året.
Nu är Thomas också i lagens mening en mytoman som återtagit dopnamnet Sture Bergwall. Quick/Bergwall frias nu efter en beviljad resningsansökan för mord på en israel i Dalarna 1988, för mord på nioåriga Therese Johannessen i Drammen (Norge) juli 1988, samt på Johan Asplund, 11, i Sundsvall 1980. Åklagare ansåg inte ens det lönt att försöka genomföra en rättegång igen mot Thomas Quick/Bergwall. Utan hans redogörelse/lögner fanns ingen bevisning att han var en mördare. Nu blir det en dominoeffekt; alla åtta mord han dömts för ska rivas upp och Quick kommer att frias. Och de verkliga mördarna går fria. Nu har till och med två åklagare blandat sig i och begärt att Quick/Bergwall ska frias från tre mord; unikt att åklagare vill fria en morddömd.
Han som själv bekräftat att han är en mytoman som jag hävdat. Nu när han inte vittnar mot sig själv finns ingen bevisning mot honom. Det svenska rättväsendet har skjutit sig själv i foten genom medverkan till att skapa ett «monster» som var en bluff, mytoman. Och gjort Sture Bergwall/Thomas Quick till en blivande mångmiljonär. Han kan kräva tiotals miljoner i skadestånd via sina två stjärnadvokater. Orsak: det svenska rättsväsendet har utnyttjat en sinnessjuk att erkänna mord han inte begått. Här är historien från början 1993 till slutet. Jag var med hela tiden.


Dan Larsson är en prisbelönad undersökande journalist. Han skrev redan 1998 boken «Mytomanen Thomas Quick» och var då tämligen ensam om sin övertygelse. «Jag var idioten och Quick förklarad sinnessjuk var då den kloke». Boken luslästes och granskades av de Quick-troende som inte gillade innehållet, men inga sakfel innebar att bland andra Leif GW Persson, 2002, köpte två böcker.
Quick är friad från tre av åtta mord; i juni 2012 har han beviljats resning eller väntar på beviljande i de övriga fem mordfall han dömts för enhälligt utan teknisk bevisning.
Efter att oftast på plats följt «seriemördaren» Thomas Quicks skapande från 1993 är Dan Larsson säker på en sak: Thomas Quick som tagit tillbaka pojknamnet Sture Bergwall duperar fortfarande. Svagheten hos de som nu tror att han är en «snäll gammal farbror» är att de inte sett Thomas Quick under rättegångarna. Hur han gick ut med motivet till att erkänna var att ge anhöriga frid och en grav att gå till. I stället fick de på rättegångarna lyssna till de mest djävulska mordhistorier skapade av Quick. Hur han styckade barns kroppar, lekte med kroppsdelarna, åt upp dem. Hur han våldtog döda barn, nekrofili. Anhöriga bröt ihop och fördes ut.

«Jag har sett och upplevt det. I två fall han dömdes för barnamord saknas kropparna efter barnen. Anhöriga har trots Quicks löften ingen grav att gå till, däremot en djävulsk historia om hur deras barn mötte döden. Jag tror inte på sociopaten Quicks avbön. Att han inte mördat någon är klart. Men hans beräknande är nu efter friandet att begära 20-30 miljoner i skadestånd.»